Juli med e - Som månaden, fast bättre.

Länge har jag gått runt och undrat när mitt hår ska äntligen ge med sig. När luggen slutar göra revolt och lägger sig som jag vill. När volymen är helt lagom. Jag trodde tiden var förbi med de perfekta hair days. Jag hade fel.

Imorse, nåja, drygt fem minuter sen, fick jag en chock när jag möttes av min reflektion i TVn, det var bara att springa till spegeln. Jag började peta på håret, för att se att det jag såg verkligen var sant. Tänkades att när som helst skulle det falla ihop, som en ballong när man släpper ut luften. Det gjorde det inte. Jag testade att hoppa, men håret var lika fint efter som före. Headbanga då? Nej, resultatet blev nästan bättre än innan, om möjligt. Där blev det konstaterat. Den är här nu!

Men plötsligt blev hallelujah sången avbruten. Vad tjänar en good hair day, nej, den bästa hair day till om jag är sängliggandes med den krångligaste förkylningen och feber?


Ironi, när den är som sämst.